En trevlig detalj i gästrummet

Nämligen den nya frame-teven från Samsung som nu tagit sin plats på ett ganska kaxigt sätt i gästrummet. Med sin placering på ett golvstativ vid fotänden av sängen ger den både ett luftigt intryck och en touch av konstateljé. Frame kan nämligen se ut som en vacker tavla när den är avstängd. Den träinspirerade ramen och stativet förstärker det intrycket på ett smakfullt sätt enligt min mening.

Vad tycks?

   

    Såklart kan man se på vanlig teve också

Gästrummet blir allt mer inbjudande

 Det lite småstökiga och lätt tråkiga gästrummet börjar bli både finare och mysigare... En Ekens säng från Sängvaruhuset Elgen i Stockholm och en mediabänk från Beliani har funnit sin plats. Mer godsaker är att vänta. Jag återkommer. Ni får hålla till godo med dessa bilder så länge. 😍

Följ med på en inredningsresa

 I min lägenhet har jag ett rum som kallas för "Gästrummet". Som namnet antyder är rummet till för gäster, och gästerna hemma hos mig består oftast av mina barn och barnbarn. Jag tycker om tanken att de ska kunna ha en egen plats att dra sig undan till när de är här, om de känner så. För de små blir det ett jättefint lek- och mysrum. För mig blir det även ett alternativt sovrum efter nattjobb eftersom rummet kan mörkläggas till nära nog nattmörker de ljusaste av dagar trots söderläge. På sikt även ett rum för musik och en plats för lättare styrketräning.

Kolla in bilderna! Våningssängen och den fristående garderoben är borta. På golvet ersätter just nu ett par madrasser sängen, och tv:n står tillfälligt på en liten byrå. Så ska det inte vara! Nä, nu är det dags att möblera om och nyinreda gästrummet. Som inspiration har jag inredningsstilen "cottagecore", vilken i och för sig utmanar min minimalistiska ådra en del, men jag tror jag ska hitta en balans. Ska hålla hårt på återhållsamheten vad gäller inredningsdetaljer.

Nu är det igång och fortsätter troligtvis fram till sommaren eller så. Det mesta kommer ske i år (om ekonomin är i fortsatt harmoni, och utlovade leveranstider håller), och nån uppdatering lär komma här i bloggen framöver. Börjar med ett par bilder på hur rummet såg ut innan sängen och garderoben försvann - och ett par bilder på hur det ser ut i dag.

Årets bästa låt!

Visst kan man identifiera Kents DNA när Peter Jöback och Moonica Mac framför Jocke Bergs låt - Räven och tomten. En underbar låt. Då jag inte hittar texten på nätet, tog jag mig friheten att lyssna in och skriva ner den. Håll till godo. Den nio minuter långa Astrid Lindgren-sagan kan du se på SVT-Play ett litet tag till. Gå dit och sök dig fram... En klart sevärd animerad kortfilm.

Räven och tomten (text)
Räven tassar över snön
mellan hagens björk och rönn
Alla stjärnorna dom gnistrar, blänker

Vinden viner över sjön
En frusen spegel av en dröm
Vintergatan som kristall
15 grader kallt

En rad av spår går över fälten
Jag följer med, följer du med?

Allt det där du gav till mig då
är sånt man bara ger sin allra bästa vän
Dom orden som jag sa till dig då
kan jag aldrig nånsin ta tillbaks igen

Men jag menar vad jag sa
Jag säger oftast ingenting
men i dag - menar jag vad jag sa
Vi har det stora äventyret kvar

Vår landsväg går mot ingenstans
En rosig kind, en sista dans
Vinternatten är så ljus
Bara jag och du

Och ett rävspår över fälten
Jag följer dig, följer du mig?

Och allt det där du gav till mig då
är sånt man bara ger sin allra bästa vän
Dom orden som jag sa till dig då
kan jag aldrig nånsin ta tillbaks igen

Men jag menar vad jag sa
Jag säger oftast ingenting
Ingenting

Men allt det där jag sa till dig då
kan jag aldrig nånsin ta tillbaks igen
Och allt det där vi har mellan oss två
har man bara med sin allra bästa vän

Jag menar vad jag sa
Jag säger oftast ingenting
men i dag - menar jag vad jag sa
Vi har det största äventyret kvar

Kent - nu som då för alltid!

Sorg, glädje och tacksamhet på en och samma gång. När de sista tonerna av den sista sången hade ekat ut ur Tele2:s stora arena bredde sig tomheten ut som en kall, våt filt. Samtidigt var hjärtat fyllt av tacksamhet över vad detta band har åstadkommit och betytt.

Kent har funnits länge i mitt liv. Men inte förrän 2012 hade jag förmånen att se dem live för första gången. Det har blivit några gånger till sen dess och nu hade jag förmånen att se tre av konserterna i deras sista turné - Avskedsturnén. De har rest runt i vårt land (och i våra grannländer) och jag fick se spelningen i Gävle och de två sista konserterna i Stockholm. Alla tre konserter nära nog identiska med varann med bara några små förändringar i spellistorna. Men ack så bra.

Under de första låtarna på fredagens konsert, den näst sista någonsin, kom känslan från Gävle. Skulle Jocke Bergs röst hålla? Hur var det med stämbanden? Men så hände nått och alla toner satt klockrent. Fortsättningen av konserten blev en fröjd att följa från en högt belägen plats i arenan. 'Döda vinkeln' visade sig bli min favorit för kvällen.

Som i ett rus av en vinterdrog lämnade vi i vetskap om att det bara var en enda konsert kvar med Kent. Lyckan att man skulle få uppleva detta en gång till var större än sorgen att det skulle vara för en allra sista gång. Stockholm var mörkt, rått och kallt och det kändes som om man var inne i en tung, mörk Kent-melodi. Minus femtio grader, Stockholm var slutstationen och vi var ensammast i Sverige. Tillsammans men ensamma.

Jag har förundrats. Vad är det som väcker så många känslor med Kent? En del vill gärna uttrycka sitt ogillande över gruppen liksom sin oförståelse över oss som gillar dem. Men de kanske inte förstår? De kanske inte har upptäckt det som kan liknas vid Kents själ? Jag har förstått hur mycket Kent har betytt för många och hur viktiga deras (J. Bergs) texter varit för många. Sen är det ju en smaksak om vad man tycker. De har en riktigt bra låtskatt, för vem som helst att upptäcka. För vem som helst att beröras av.  Kent är för alltid!

Runt lunchtid den 17 december var vi med på den sista färden. Ett marscherande tåg med fans och trumslagare som gick från Medborgarplatsen på Söder till Tele2 arena i Enskede. Det var mäktigt att vara en del av tåget som en sista hyllning till Sveriges bästa band.

Våra platser på den sista konserten var nog de bästa av de tre spelningar i vintermörkret. Vi satt några meter från scenen och såg kören, musikerna och bandet väldigt tydligt. Som vanligt drogs allt igång på samma briljanta sätt som det hade gjort de andra gångerna; nedräkning, på sekunden, med trumvirvlar och 'Gigi'. Exakt likadant. '999' drog igång - men denna gång visste vi att varje sång, var ton och varje ord var den sista gången vi fick höra från dem live... Tack Kent för allt! Tack som fan...

Spellista Stockholm (16 dec): intro/gigi, 999, thinner, berg och dalvana, romeo återvänder ensam, var är vi nu, hjärta, andromeda, egoist, den döda vinkeln, vi är för alltid, innan allting tar slut, den vänstra stranden, la belle époque, ingenting, kärleken väntar, vinter17, jag ser dig, musik non stop, utan dina andetag, sverige, 747

Extranummer: förlåtelsen, dom andra, mannen i den vita hatten (16 år senare)

Extra extranummer: den sista sången





Spellista Stockholm (17 dec): intro/gigi, 999, stoppa mig juni (lilla ego), romeo återvänder ensam, vinter02, var är vi nu, hjärta, andromeda, egoist, vi är för alltid, innan allting tar slut, den vänstra stranden, la belle époque, ingenting, kärleken väntar, vinter17, jag ser dig, musik non stop, socker, utan dina andetag, sverige, 747, december

Extranummer: förlåtelsen, dom andra, mannen i den vita hatten (16 år senare)


Extra extranummer: den sista sången




DEN TOTALA SPELLISTAN (Gävle, Stockholm16, Stockholm17):

Spellista: intro/gigi, 999, stoppa mig juni (lilla ego), thinner, berg och dalvana, romeo återvänder ensam, tänd på, vinter02, var är vi nu, hjärta, andromeda, egoist, den döda vinkeln, vi är för alltid, innan allting tar slut, den vänstra stranden, la belle époque, ingenting, kärleken väntar, vinter17, jag ser dig, musik non stop, socker, utan dina andetag, sverige, 747, december

Extranummer: förlåtelsen, dom andra, mannen i den vita hatten (16 år senare)


Extra extranummer: den sista sången

"Man vill om man kan..."

Söker Kents själ. Finns den i Eskilstuna? I Stockholm? Hos fansen? Överallt eller ingenstans? Fanns den i Gävle?


Kent gav en mycket bra konsert när avskedsturnén gjorde sitt nedslag i Gavlerinken Arena i Gävle. Efter trettio minuters vit digital nedräkning (7:47 i rött), ett intro med trummor och en tung rockig kortversion av 'Gigi', släppte Kent lös '999'. Trycket i hallen var enormt! Publikens jubel fann inga gränser och många händer var högt uppe i luften. Scenens skarpa bildskärmar var magnifika, ljus och ljud var i toppklass.

Jocke Bergs stämband hade troligtvis fått jobba hårt i Örebro kvällen innan. Ibland höll inte rösten fullt ut. Ändå fantastiskt vad han lyckas väl med att nå ut med sina texter. Det är oftast lättare att höra vad han sjunger live än på skiva.

Låtarna avlöste varann en efter en och ett par mellansnack hanns med. "Det roliga är att vem som helst kan göra det vi gör", sa Berg och fortsatte med att konstatera att till och med en palsternacka skulle klara av det här lika bra som dem... Publiken trodde inte på det. Inte jag heller. Ingen trodde på det! Kent är verkligen ett toppband - speciellt live. Världsklass! Är man på toppen vill man inte falla ner. Så synd att de slutar just nu när de tycks ha så mycket mer att ge.

Att en suverän låtlista avslutades med '747' var föga förvånande. Att 'Mannen i den vita hatten (16 år senare)' avslutade extranumren var ingen större överraskning heller. Personligen tycker jag att det borde ha varit med fler låtar ur deras stora låtskatt. Fler extranummer framförallt. När 'Den sista sången' ebbade ut gladdes jag åt att ha upplevt en av de bästa konserterna jag någonsin sett och hört.

Men Kents själ fann jag inte på samma sätt som i den utomhusspelning de gjorde, den enda varma sommarkvällen, i Varberg 2012. Gävle var grymt bra ändå och jag är mer än lycklig över att veta att jag har biljetter till två konserter till, innan allting tar slut. På den sista spelningen - i Stockholm den 17 december 2016 - finner vi kanske den förlorade själen? På vägen till Kents sista vila finner den ro... Då kan vi tacka Kent för allt.






Spellista Gävle: intro/gigi, 999, stoppa mig juni (lilla ego), romeo återvänder ensam, tänd på, var är vi nu, hjärta, andromeda, egoist, vi är för alltid, innan allting tar slut, den vänstra stranden, la belle époque, ingenting, kärleken väntar, jag ser dig, musik non stop, utan dina andetag, sverige, 747

Extranummer: förlåtelsen, dom andra, mannen i den vita hatten (16 år senare)

Extra extranummer: den sista sången

Snart är Kent död

Kent har annonserat sin död. Gett sig själv en dödsdom. Sverige möter våren men ljusets återkomst förmörkas av dödstrummans hårda och distinkta slag. Budskapet om den 17 december sköljde över oss som en iskall havssvart vintervåg. Den dagen tar det slut! Inga mer konserter. Inga fler album. Inget mer Kent!

Chocken bland fansen var stor. Beskedet förvirrande, såsom ett novemberregn mot dieselångande asfalt en solvarm sommardag. Så typiskt Kent. De har aldrig följt en mall, utom den egna. De följer inte blanka trygga räls, rullar inte in på de förväntade stationerna. De skapar egna spår. Går sin egen väg. Tar stickspår vi inte visste fanns och jag tror att de gillar att skaka om oss lite. Med ett kärleksfullt säreget sätt. Dödstrumman talar. Den ekar i våra huvuden. Då som nu för alltid...

Det var tryck efter biljetterna till den sista turnén, som släpptes i dag. Lyckades få biljetter till två konserter. Den första i Gävle. Och sen i Stockholm. Då är rockgruppen Kent 9684 dagar gammal. Och 9711. Dag 9712 blir den sista dagen för Kent. Dag 9713 blir "No Kent Day". Kent är död, säger vi då. Men minnet lever kvar. För evigt? Då som nu för alltid? Frågan kvarstår.